iriver!

Så, idag efter någon timme på Media Markt och några timmar hemma läsandes recensioner har jag bestämt mig. Det ska bli en iriver (notera att det stavas iriver, och inte iRiver. Står bestämt på deras sida, höhö). Den har ju fått så grymt bra kritik från alla hål å kanter. Och den är riktigt juizii när det gäller design och GUI. Kärlek.

Ambivalens

Det var ett tag sedan jag skrev här. Eller skrev och fullföljde det jag börjat. Resultatet är tre nya utkast som sitter och väntar på att bli färdigskrivna. Vilket kommer typ aldrig att ske med tanke på att Örebro inlägget är fortfarande oskriver och kommer aldrig att skrivas klart. Det som har kommit i vägen är: skola, Mass Effect, skola, Mass Effect och Mass Effect. Just i den specifika ordningen.

Men nu behöver jag er hjälp. Julen börjar närma sig och jag känner mig allt mer kluven. mp3 spelare är det som ska inhandlas och det står mellan tre kandidater. Jag kommer skriva upp lite fördelar samt nackdelar. Ni kan, nej förlåt, ni ska rösta på någon av dem så att jag ska kunna bestämma mig. Nu kommer kandidaterna!

1. Creative Zen 8 gb. 1700kr

http://reviews.cnet.com/mp3-players/creative-zen-8gb/4505-6490_7-32589081.html?tag=prod.txt.3

+ Normalt stor skärm, okej för att kolla på video.
+ Bra formatstöd
+ Expanderbart minne
+ Har laddare till skiten
- Tråkig

2. iriver Clix2 8gb 1900kr

http://reviews.cnet.com/mp3-players/iriver-clix-8gb-second/4505-6490_7-32425795.html?tag=prod.txt.3

+ Fått bra betyg
+ Låter bra (vad jag läst och hört)
+ Snygg design, trevlig GUI
- Liten skärm. Jobbigt att kolla på film
3. Samsung YP-P2 8gb 2300kr

http://reviews.cnet.com/mp3-players/samsung-yp-p2-8gb/4505-6490_7-32588459.html?tag=box4505

+ Snygg
++ Bra och storm skärm
+/- Touch GUI
+ Låter bra
- Inte fått lika bra betyg
- Något oprecis touch funktion, men kanske bara vanesak

Now VOTE VOTE VOTE!!

Good ol’ Danzig

Det var ett tag sedan man lyssnade på goda gamla Danzig. Det var nog så länge sedan som när jag gick i sjuan som jag först började lyssnade på Danzig, tror jag … Och för några dagar sedan kändes det som en hög tid att gräva fram Danzig skivorna som ligger gömda någonstans i min musikmapp. Oftast brukar jag få ångest över att spela gammal musik som just legat gömd på hårddisken ett tag. Fråga mig inte varför. Det är bara så. Hur som helst så lyckades jag lägga till 6:66 Satan’s Child på min playlist. Den skivan ligger varmt om hjärtat. Speciellt låten Belly of the Beast. Ah, goda minnen …

Jag har även sett klart första säsongen av Dexter. Bra serie! Kan rekommenderas. Jag vill även länka till denna film som är alltid lika rolig. Tacka Elin för den!

Idag mår jag bättre förresten. Mycket bättre. Jag kan åter igen andas samt svälva utan att det känns som om små Lemmings håller på och gräver i halsen på mig.

Sjuk

Här sitter jag och är sjuk. Vaknade i morse med täppt näsa, ont i halsen och allmänt illa. Ni vet, sådär man blir när man är sjuk. Jag reser mig och förbannar världen för mig själv. I duschen står jag fortfarande och förbannar världen. Jag hatar att vara sjuk. Det är det värsta som finns.

Så nu sitter jag här med oljedroppar i näsan och ett antal koppar te i magen. Ingen är hemma (förutom Rufus) och jag börjar känna mig hungrig. Sometimes life sucks.

HD-filmer

Jag har nyligen införskaffat Ratatouille som jag omkonverterat till wmv-HD dock en liten snutt som en preview. Jag är grymt imponerad av resultatet, det tog 30 minuter för en fem minuter lång snutt. Som jag sedan lägger ut på nätverket och låter boxen spela det. Som ni vet kör jag Linux, och har hittat Fuppes, ett program som på något sätt lägger ut mappar så att boxen kan se det. Ett problem är att jag måste boota till Windows då den ska konverteras då jag inte hittat ett motsvarande program för Linux. Hur som helst så är det underbart med HD, kanske inte stor skillnad på skärm men stor nog  för mig att börja dreggla. Dessutom är det helt klart billigare än att köpa HD-DVD spelaren.

Imorgon smäller det, hela filmen ska omkonverteras. Fler filmer är på G. Next in line är filmen Big Fish som är drygt 3 gb mer än Ratatouille. Blir spännande att se.

Härlig spelkväll!

Helgen, eller fredagen förra veckan arrangerade jag en liten spelkväll där Doritos, Cola och Popcorn var inkluderat som snacks. Spelen blev: NHL, CoD och Guitar Hero. Dem som kom var David, Petter och Björn. Varav den sista kom lite senare än andra.

Det började med att vi begav oss till mig efter att vi slutat skolan. När vi väl kom dit (hem) så åt vi mackor för att förse våra unga kroppar med energi! Medan David och Petter vräkte i sig mackorna passade jag på att tömma diskmaskinen och rensa vasken. Sagt och gjort.

Vi tågar vidare mot övervåningen där första matchen i NHL startas där David och Petter får mötas. Petter vinner mot kommunisten som blir ledsen i ögat. Det är även nu som Björn kommer å ringer på dörren som givetvis inte jag hör så han tvingas till att ringa hem till mig. Fler matcher i NHL spelas samtidigt som David går in på YouTube och söker på lite Janne & Mertzi. På något sätt övergår detta till att vi börjar lyssna på Joy Cocker och Björn blir hemskt homo-erotisk. Kul var det allt. Vid sjutiden splittras vi för att käka och ta’t lugnt ett tag. Någon timma senare är alla tillbaka (förutom David som inte kan läsa sms) och Guitar Hero börjar nötas. David (som till slut kommer hit) klarar av en låt på Easy med hjälp från oss, lite mer rutinerade killarna. Och som en avslutning på kvällen får alla smisk av mig på CoD. Där David utvecklar en underbar strategi när han ser en fiende; kolla rakt ner i marken och hoppas på att Gud straffar fienden.

Tack för en hemskt rolig kväll dudes!

En iakttagelse …

… Att min kompis David Svensson som även nämns i förra inlägget (nej, jag har varken några sexuella tankar om killen eller är hemligt kär i honom Petter) skriver som en jävla ko vid datorn. Denna iakttagelse baseras på mina studier av hur han skriver på sajten www.bilddagboken.se. Mina teorier är att han är riktigt lat och orkar inte skriva ett fullt förståligt språk eller att när han kommer hem så konsumerar han farliga-för-hälsan mängder av etanol som just bidrar med att han skriver som en ko. En annan teori är att han röker på som bara den, levande skorssten. När jag nu sitter och skriver detta kom en tredje teori upp i huvudet på mig; jo, att lefties saknar förmågan att skriva på en dator. Men hur trovärdigt är det igentligen? Aja, man får fråga på ett lite diskret vis. Nedan följer några exempel:

lasse får väll kalla förtter och och (förtter och och?)

Kim är ju dn enda av svenskarna som tat ett ordenteligt (okej, latmask David. Men vad fan? Ordenteligt? Vi lever på 2000-talet! Inte några århundraden tillbaka.)

Något annat som jag observerat är att min katt Rufus slukar i sig mat som aldrig förr! Man kan tro att stackaren blivit traumatiserad efter att han hade sprungit bort och frusit hela natten. Bara man lyfter mat-påsen så kommer jag flygande till matskålen och slukar allt inom någon minut. Vilket bara för någon vecka tog 3-5 timmar. Håller han på och växer? Eller är han bara glupsk?

Cyklar

Denna historia är något så hemsk, så förödande, så plågsam att jag måste varna känsliga läsare. För att ni ordentligt ska sättas in i historian måste jag ta med lite bakgrund.
Som ni väl känner till så brukar jag cykla till min skolan och det tar en kvart, plus minus 5 minuter. David (socialisten, kommunisten, bögen i klassen) och brukar bli rätt våldsamma mot varandra. Vi har känt varandra rätt länge, 6-7 år. Så det är inte så att vi blir förbannade på varandra utan det är ett sätt att bli av med aggressionerna. Väskor har gått sönder och kläder blivit rivna. We have fun helt enkelt. Men under senare tid har våra aggressioner riktats mot cyklarna. Vi kastar den andras cykel, stampar på dem och skriker på dem stackars cyklarna. Så, nog med bakgrund!

Den horribla delen börjar nu. Det brukar bli värre ju fler människor som involveras i en aktivitet. Det började på en tisdag. Den värsta dagen av alla för min del. Sex lektioner, börjar åtta och slutar 1800. Just den dagen råkade det regna. Jag kommer ut, hungrig, trött och smått arg. Vad ser jag då? Jo, att mina däck var luftade! Oooooooooh fy bubblan vad jag blir förbannad. Jag vill slita sönder dem som gjort det. Jag ville kasta cykeln rakt i nyllet på dem. Jag vill bara WRAAAAAAAAAAARGHRGHR MOTHERFUCKERS!!!! Hursomhelst så lugnar jag ner mig och jag får gå i regnet till närmsta pump. Rrrrrrrrrh! Självklart så börjar jag tänka, tänka ut en hemsk men så härligt elak plan att hämnas. Så  veckorna går och fler människor blandas in. Men principen är densamma. Någon gör något mot någon, för att sedan hämnas.
Man får inte göra något utan någon som helst orsak och inte heller ta sönder cykeln. Så lyder reglerna.

Det är en vacker solig dag, skoldagen har just avslutats och jag är på väg ut till cykeln. Jag ser att Felix och Ludvig håller på att hänga på kommunistens cykel på trädet. Jag börjar garva som bara den. samtidigt som jag försöker få ur mig orden:

Hahahaha… Fan håller ni på … hahahaha … med igentligen? Hahaha… Vad elakt!

Jag tar och tittar upp mot trädet. Jag blir paralyserad, chockad, förvirrad. Vad. I. Guds. Namn. Är. Det?  Där står jag och skrattar åt Davids cykel samtidigt som min är UPPE I DET FÖRBANNADE TRÄDHELVETET! HUR FAN HAMNADE SKITEN DÄR!?

ERA JÄVLA SVIN! FAN HAR NI GJORT MED MIN CYKEL? BÖGHELVETEN, JAG HATAR ER. TA NER DEN NU! NUUUUU JÄVLAR SKA DU FÅ SE PÅ SMISK DIN LILLA RÅTTA!!!!!

Det är några av dem sakerna som spontant gled ur munnen min. Detta hade gått över gränsen, detta tolereras inte. Nästa dag packade jag ner skiftnyckeln i väskan för att kräva min hämnd. Denna hämnd blev ljuv som det sötaste sockret. Reaktion på snubben var priceless då jag kom med hans framdäck och knackade på fönstret i cafeterian. Boys will be boys, or am I wrong?

Rufus

Det har varit en jobbig natt. Igår släppte jag lille Rufus iväg på ett äventur. Jo, denna gång utan något koppel. Det var igår kl. 15.00. Jag väntade och väntade. Klockan blev mycket och snart var det midnatt men ingen Rufus i hemmet. Jag hade gått ut och letat två gånger innan. Jag blev orolig, det var trots allt minusgrader ute. Skulle han klara av natten i kylan? Ja, tänkte jag. Han är ju en predator. Dock så var jag osäker. Jag bestämde mig för att sova till slut och hoppades att en liten katt skulle vakna bredvid mig.

Natten gick och jag vaknade till slut. Jag drömde om att han hade varit där. Men icke! Dumma katt som springer iväg hela natten. Jag vaknade tidigt för att gå ut och leta igen. Efter att nästan ha fullföljt min runda som jag gick igår ringer det. Det är någon som har hittat lille Rufus, tydligen hade han lagt sig vid deras trapp-uppgång. Jag skyndar mig dit samtidigt som min glädje återvänder.

Där är han! 

Tänker jag när jag går förbi huset som kvinnan i telefonen beskrev, ett gul hus med sannerligen en väldigt trevlig trappa, nästan så att man förstår lille Rufus. Där sitter han, på bordet. Jag plingar på och där kommer dem, hon som ringde med honom i famnen. Jag tackar henne och önskar henne en trevlig dag, tar Rufus och går hemmåt. Väl framme ringer jag moder som har oroat sig något sjukt mycket. Så nu sitter vi här. Om 5 minuter ska jag till skolan och kl. 1300 kommer moder hem igen från England. Och han ligger i sängen i sängen och vilar. Som om ingenting hade hänt.

CoD4

Call of Duty 4 var inget spel jag riktigt såg fram emot. Kanske berodde det inte på själva spelet utan att jag hade ingen budget att köpa spelet för. Tills en dag då jag blir upplyst om den stora sanningen. EBGames, byt in två spel och få CoD4 för 100:-. En underbar deal tänkte jag men jag visste att det måste finnas några spel som inte ingår i denna deal så jag ringde in till EBGames i Lund och frågade. När han var klar med att rabbla upp listan stod jag med ett stort fånigt leende och tänkte:

Yes! Byta in PGR3 och Shadowrun som jag både spenderat 250kr på! Deal of the fuckin’ day baby.

Dagarna börjar närma sig releasen och jag hamnar i samma game som Jason och några andra och på något sätt hamnar vi i en diskussion om just det erbjudandet. Just då dyker det upp något som får mitt hjärta att stanna i några sekunder. Jason:

Det gällde väl bara om man förhandsbokar?

FAN FAN FAN FAN!

Tänkte jag, då jag inte hade förhandsbokat skiten utan bara frågat om man kunde göra det. Jag får extremt mycket med ångest. Tankar om vilken idiot jag är som inte åkte dit och förhandsbokade innan börjar flyga runt i huvudet. För nu var det för sent. Klockan var 2300. Nej nej nej, så här enkelt ger sig inte ryssar. Vi tar till med språket och dramatisering för att få det vi vill ha! Så nästa morgon packar jag ner Shadowrun och PGR3 i väskan, tar en hundralapp med mig och beger mig till skolan. Första lektion flyger förbi snabbt och vi har en längre rast vid tio-tiden. Jag kliver ombord på min P.I.M.P-bike0 och racar till Nova Lund. Jag kommer dit och blir mött av 3-4 nördar som står vid dörren (som är fortfarande stängd) som förmodligen är här av samma orsak som mig själv.

Dörrarna öppnas och jag tar raska steg om EBGames för att vara först, för att få mer tid till att fjäska till mig spelet. Och lyckas det? Såklart. Jag är ju The Man Almighty! Sedan är det tillbaka till skolan och vara med på resten av skolan innan det är game-time.

Nu lite om spelet. Självklart älskar jag det. Grafiken är helt underbar. Ljussättningen är bara fantastisk. Under öppningsscenen råkar min underkäke glida ner och saliv börja rinna nedför kinderna, så snyggt är det! Och kontrollen är helt fantastisk, Halo: släng dig i väggen! Spelkänslan är lika underbar som alla andra delarna. Nu kommer vi till den delen som imponerade mig mest, jo story-mode. CoD har aldrig riktigt varit ett story spel, dvs att man lirar det för storyns skull. Men det har Infinity ändrat på minsann.

*SPOILER*

Jag blir överaskad, på ett positivt sätt,  när spelet personifierar spelets karaktärer så att vi ”binds” till dem som vi inte gjort innan. Att vi sedan får se dem avlida mitt framför ögonen på en smärtar. Det vrider till i magen på mig som bara story-tunga spel gjort innan. Man får uppleva en mans sista minuter, man får styra över honom för att kunna gå runt och se alla lik och ödeläggelsen omkring en. Så har CoD aldrig varit innan. Inte på så sätt. Jag älskar varje sekund av storyn. Den är perfa.

*/SPOILER*

That’s all for now folks’