Humper man!

Inget fancy utan bara en iaktagelse när jag var påväg till och från tennisbanan.

Men vad fan är detta nu?! Nu kom ju en flugjävel som ska störa …

Som sagt. Vi åker med bilen upp till Highland park som har en av de bästa banorna i stan efter vad jag fått uppleva (kan man säga så?).  Halvvägs kör vi upp till en vägkorsning. Den såg ut på följande sätt: till vänster är det en stor väg, till höger delas den upp i två mindre. Mellan dessa två mindre vägar står det någon slags upphöjning som ska skilja på dessa vägar. Där, på en sådan, står en svart man och tittar ut längs vägen samtidigt som han aktivt juckar med höfterna. Jaja, tänker jag och vi åker vidare.

2 timmar senare och vi kör samma väg. Denna gång får jag syn på en polisbil som har stannat mitt på vägen. Jag låter hjärnan tänka lite och kommer fan på att just här stod ju han! Men ser man på! HAN STÅR FORTFARANDE DÄR Å JUCKAR. Den ända som har förändrats är vilket håll han tittar åt!

Nu undrar man givetvis varför? Versionen som direkt dök upp i huvudet är där han står och gör detta endast för att visa upp sina moves något i stil med Austin Powers är mindre troligt. ”OH YEAH BABY! CHECK ‘EM OUT!” Nej. Då verkar versionen att han flytt från något hem mycket mer trolig. Eller så var han så jävla borta i skallen från all sprit att han bestämde sig för att göra det jag nämnde först. Pinsamt eller synd om honom. Men roligt att se honom där, juckandes för sitt liv.

Haha jag orkar inte skriva mer och jag ska upp tidigt imorgon. Kl. 04 mer bestämt!

TV blir bara sämre och sämre …

Hooo! Idag är fantastisk dag. Vädret är perfekt. Inte för varmt, inte alls fuktig och luften svalkar skönt. Jag är så pass proppmätt att jag knappt kan stå upp utan att gunga fram och tillbaka och dessutom ser jag grymt sömnig ut.

Jag har kallat denna dag för komplimang dagen. Orsaken är rätt självklar. Jag har fått några, ja, bara några komplimanger idag. Men om en sak: kläder! Jag måste verklligen ha fått in en jackpot när det gäller vad att ta på sig. Den första var till mina shorts när jag åt lunch. Det var buffe, därav min mätthet. Den andra kom lite suspekt, lite oanande kom den! Jag är påväg från biblioteket, sur och förbannad (varför får ni veta någon annan gång) och går förbi en helt vanlig kille. När jag väl passerat hör jag honom säga lite tyst, som om för sig själv: ”Hey nice shirt there”. Jag vänder mig om osäker om vem det var riktat till. Efter några minuter bestämmer jag mig för att det verkligen till mig det var riktat. Woohoo!

Detta hade dock inget med TV att göra ..

Igår gick jag på bio. Hancock blev valet lite spontant. Black Knight var slutsålt (men jävlar den ska vi se nästa vecka på animax YEAH BABY!). Jag köper biljett och drar in mot salongen. Hoppas på att det finns några brudar som man kan snacka med men turen sviker mig än en gång … Går in, väljer en passande plats och slår mig ner.

Reklamen börjar rulla och det är nu som det kommer: Samurai Girl. Finn två fel just här. Jag kan hjälpa till. Orden samurai och girl borde aldrig kombineras i en titel och de passar överhuvudtaget inte ihop! Och varför i helvete väljer man girl istället för ord som: beast, woman, warrior?! Anyway så ser det för jävligt ut och vad du än gör se för guds skull inte detta när det kommer till ABS Family or something.

Nu till Hancock. Det. Var. Dåligt. Jag låter bli att använda mina favoritord som sämst, för jävligt och uselt. För så dåligt var det inte. Det var på gränsen.

Nu ska vi analysera det hela. En film som handlar om en superhero som super som en isolerad norrländning kan ju inte gå fel. Filmen börjar bra med just detta. Det är kul, jag sitter och skrattar röven av mig som resten av publiken gör. Men ungefär efter en halvtimma tar Hancock en dyster vändning. Det blir så dåligt så att jag vill börja gråta eller blunda och intala mig att detta är en dröm. Varför inte bara stå fast vid den originala ideen? Varför förstöra det med en så usel story? LIKE WTF MAN! Jag hade hellre sett en alkis som patetiskt försöker hjälpa människor och misslyckas gravt. Skådespelet var bra från en sida men sämre från en annan. Underhålls värdet var väl en  5 av 10. Slutsats: Se den inte.

Men ja … Jag antar att man inte alltid kan få som man vill.

R-a-a-a-afting!

Nästan natt nu och jag bestämmer mig för att ta tummen ur och skriva detta. Man får inte mycket tid över just denna helg att skriva ett inlägg!

I lördags bestämde vi oss för att bege oss ut med Lena, som bor här i huset med min far, för att dra ut och rafta (haha, fan jag vet inte vad det heter på svenska så vi använder rafta som verbformen). Detta då med hennes jobb kollegor som tydligen gör detta rätt ofta.

Dagen börjar med att jag och min syrra drar ut å jobbar som vanligt, cause cash is good. Vi jobbar och sliter till klockan slår 9. Då är det planerat att de ska komma och hämta oss. Jag tittar på klockan och ser att den är 9.10, just då ser jag Lena inspringandes och tjoar som bara den att vi måste röra på oss och detta pronto! Min syrra springer och fixar lönen medan jag fortfarande jobbar på. Varför? Jo för att jag inte riktigt hörde att vi skulle skynda oss. When it comes to it så springer jag fram och tillbaka och samlar ihop grejer, går på toa och köper plommon som jag lovat en kille. Nåväl, lite stressig start tänker jag. Vi möter Tim vid bilen som är vår guide, förare, klok man. Och inom några minuter befinner vi oss vid platsen där vi ska mötas. Bla bla, 2 timmars drive och vi är där.

Ohiopyle blev vår destination. Vi introduceras till alla andra och bytar om. På vägen till toaletten får jag en överblick av hur stället ser ut. Det enda som jag kommer att tänka på är att det är fantastiskt vackert här ute. I vattnet myllrar det av raftingbåtar som lär sig grunderna. Anyway, vi fixar hjälm, båt och allt det dära och beger oss ut i vattnet. Jag placeras i gruppen med Bryan, Patrice och en irländsk tös. En säkerhetsfilm visas och vi är redo att ro iväg. Det som händer härnäst är väl mycket detsamma. Man ska placera båten i linje med strömmen och ro för sitt moderland så det bara skriker om det. Det är just denna del som är den mest fartfyllda och adrenalinpumpande. Då jag är mest leet ramlade jag inte av båten en endaste gång, med mening haha! Ibland mellan zonerna kunde man hoppa in i det underbart svalkande och uppfräschande vattnet för att sedan be någon dra upp en i armarna tillbaka till moderskeppet. Några roliga moment var när alla skrek olika order till varandra vilket slutade med att vi fastnade i en sten och de olika stenarna som; Lunch Rock, Jumping Rock, Rock of Doom. Man fattar vilken sten som gjorde vad.

Nu hade fyra timmar passerat! Lite väl för snabbt tyckte jag då jag kunde hålla på minst fyra till. Hur kul som helst när man ser hur de framför en fastnar i en sten eller tar en fegisväg därifrån. Eller när man fastnar alla klagar på varandra. Jag hade det grymt kul där ute och kan rekommendera det starkt till alla andra! Synd att jag inte kunde ta bilder på evenemanget då kameran skulle dö bort och båten skulle ha vällt då jag inte var med å paddlade. Men några bilder tog jag allt!

Lite quotes:
”Hey Patrice, isn’t Lunch Rock your favourite?” (Patrice är något kraftig)

”Caren don’t fall into the water.”
”Yeah because Irish people sink”

Resurrection

Phew … Det var ett tag sedan jag skrev något här. Eller skrev något överhuvudtaget. Men nu, nu känner jag att jag är mogen nog till att göra det. Dels för att jag nu har jag tid till att göra det och för att det är en dag då hettan är för mycket.

Det jag tänkte skriva om har jag fullständigt glömt måste jag erkänna. Jag tänkte ut en underbar bloggide igår som jag nu helt glömt bort. Tragiskt. Så nu tänkte jag bara dela med mig lite upplevelser och bilder härifrån. Inte så rikt på innehåll då min far lutar åt det tråkiga och vill inte och ta mig och min syster runt dit vi vill. Hmm, kanske kommer jag på min briljanta ide under bloggens gång.

Oh well, vi får helt enkelt köra på! Men vart ska man börja? Känns trist att dra allt på en gång så ja … Jag har varit ute å fiskat som förra året. Vi fångade ännu mer fisk än vad vi gjorde i floj. Totalt fick vi upp 6 fiskar. Allt på en 15kg. Mycket att dra med sig hem. Saint Joseph var lika underbart nu som då. Soligt, och skönt var det. Att bada i en sjö istället för havet är en känsla som knappast går att beskriva. Kallsup, äckligt saltigt hår efteråt, allt detta slipper man! Istället känner man sig fräsch efter ett dopp! Så, det var det med fiskandet.

En annan sak som är annorlunda för i år är att jag faktiskt jobbar här. Varje lördag går jag upp kl.4 på morgonen och drar ner till stan för att arbeta på en ”Farmers Market”. Detta får nog bli mitt riktiga sommarjobb och jag trivs! Får lite mer cash än vad min far gav mig för de saker jag gjorde här hemma hos honom.

Igår var vi ute och shoppade här nära på ett shoppingcenter. Jag lyckades införskaffa ett par vita converse – allt är ju så billigt ehe. Det var även här som jag fick inspiration till min text som jag glömde. Jag försöker med all min enorma hjärnkapacitet komma på det igen. Skitsamma! Idag skulle vi ha gått till en indier och ätit väldigt god mat antar jag. Men min syrra blev förgiftad och det blev nu inställt! Bah! På lördag är det raftingdag. Jag har aldrig gjort detta innan så det ska bli hur kul som helst. Lite rädd och nervös är man men vad fan! I am a man, a super man! Jag kommer att klara det gallant!

Jag har nu varit här i en månad, wtf tänker jag då. Vart har tiden försvunnit!? Jag har fortfarande inte gjort de saker som jag velat. Som att gå ner till stan och vandra runt där, plåta lite. Efter 5 besök har jag inte gjort detta än. Pinsamt! Känns som om man bara sitter inne och gör i princip inget på dagarna. Aja, ska försöka pressa på det de sista veckorna här.

Nu ska jag dra! Här kommer bilderna!