Norge, Beitostölen

Dagen börjar med att … nej. Berättelsen börjar med att jag blir väckt runt … öh, minneslucka så vi säger på morgonen. Datumet är den första januari och jag har lyckats sova tre timmar denna natt.

Dagens första uppgift var att packa ner katten och transportera honom till min styvbror som bor nere i stan. Said n’ done. Det är även här som jag för första gången får se, eller känna hur min kropp mår efter Nyårsdagen. Och allt verkar funka prima. Huvudet är i normalt tillstånd, jag går relativt rakt och jag svamlar inte. Perfekt! Men men … vad är denna känsla jag känner långsamt krypande från det hål det sökt skydd i. Illamående, blä! Ägd än en gång med tanke på att jag har en 12 timmars biltur som väntar mig. Som tur var så gick allt över under resan då jag fick sova resten av de återstående timmarna.

Att vara tillbaka i Norge väckte gamla minnen till liv. Lägenheten som vi bodde i, staden, människorna. Hur som helst så var vi framme vid nio tiden. En trevlig liten stuga stod å väntade på oss. Som vanligt brukar vi alliera oss med andra från samma land och ha det trevligt. Stugan var hur mysig som helst. Med både en open fireplace och en bastu kändes det lyxigt. Vi hälsade på de som redan kommit dit och gick ut på en promenad för att undersöka backarna, priserna och liftarna för att sedan gå tillbaka och somna.

Dagen därpå inleddes med att man fick på sig skidkläderna och vi begav oss ut för att hyra både skidor och införskaffa skidpass (eller vad det nu heter på svenska). Och nu började äventyret. Som vanligt lyckades jag klanta till det. Istället för att åka upp till en barnbacke för lite uppvärmning samt för att minnas hur man nu gör när man står på två pinnar lyckades jag ta oss till Snowboardparken, ni vet den med alla trevliga hopp och sådant? Följden av detta var att mamma redan från dag ett var vettskrämd och förbannad på mig för att jag lyckades med detta.

Dagarna gick och min carving-teknik förbättrades för var dag som gick. Jag började till och med hoppa lite från små backar samt att jag begav mig från pisten för att testa lite. Hur roligt som helst. Jag hade inte riktigt skillsen för det från början vilket slutade med att jag som en galning körde igenom skiten för att sedan hoppa ut ur skogen och tillbaka på pisten och ramla. Detta avslutades med att jag låg i några minuter och skrattade högt samtidigt som ett fånigt leende ritades på mina läppar (kan man säga så?) och jag tänkte:

Igen, igen, igen! 

Det som jag anser var det coolaste var att jag lärde mig hur man åker baklänges! Samt hur man vänder från back till fram igen. Öh, om ni fattar. Detta summerar mer eller mindre vad jag gjorde på backarna. Med tanke på att de i sig var rätt tråkiga hade jag rätt kul. Nej förlåt, grymt kul hade jag.

En annan underhållande sak vi gjorde var att vi köpte sådana där saker som är gjorda utav plast som man sedan stoppar under gumpen för att glida i snön. Dessa tog vi med oss uppför backen på kvällen. Gick upp ca. 500m och sedan gled vi ner i grymt höga farter. Samtidigt som hela ansiktet blir konstant besprutat med snö när man försöker styra skiten. Jag har nog inte haft så kul på länge.

Sååå … detta var min berättelse. I söndags packade vi ihop, städade stugan och körde hem till lilla Lund.