HD-filmer

Jag har nyligen införskaffat Ratatouille som jag omkonverterat till wmv-HD dock en liten snutt som en preview. Jag är grymt imponerad av resultatet, det tog 30 minuter för en fem minuter lång snutt. Som jag sedan lägger ut på nätverket och låter boxen spela det. Som ni vet kör jag Linux, och har hittat Fuppes, ett program som på något sätt lägger ut mappar så att boxen kan se det. Ett problem är att jag måste boota till Windows då den ska konverteras då jag inte hittat ett motsvarande program för Linux. Hur som helst så är det underbart med HD, kanske inte stor skillnad på skärm men stor nog  för mig att börja dreggla. Dessutom är det helt klart billigare än att köpa HD-DVD spelaren.

Imorgon smäller det, hela filmen ska omkonverteras. Fler filmer är på G. Next in line är filmen Big Fish som är drygt 3 gb mer än Ratatouille. Blir spännande att se.

Härlig spelkväll!

Helgen, eller fredagen förra veckan arrangerade jag en liten spelkväll där Doritos, Cola och Popcorn var inkluderat som snacks. Spelen blev: NHL, CoD och Guitar Hero. Dem som kom var David, Petter och Björn. Varav den sista kom lite senare än andra.

Det började med att vi begav oss till mig efter att vi slutat skolan. När vi väl kom dit (hem) så åt vi mackor för att förse våra unga kroppar med energi! Medan David och Petter vräkte i sig mackorna passade jag på att tömma diskmaskinen och rensa vasken. Sagt och gjort.

Vi tågar vidare mot övervåningen där första matchen i NHL startas där David och Petter får mötas. Petter vinner mot kommunisten som blir ledsen i ögat. Det är även nu som Björn kommer å ringer på dörren som givetvis inte jag hör så han tvingas till att ringa hem till mig. Fler matcher i NHL spelas samtidigt som David går in på YouTube och söker på lite Janne & Mertzi. På något sätt övergår detta till att vi börjar lyssna på Joy Cocker och Björn blir hemskt homo-erotisk. Kul var det allt. Vid sjutiden splittras vi för att käka och ta’t lugnt ett tag. Någon timma senare är alla tillbaka (förutom David som inte kan läsa sms) och Guitar Hero börjar nötas. David (som till slut kommer hit) klarar av en låt på Easy med hjälp från oss, lite mer rutinerade killarna. Och som en avslutning på kvällen får alla smisk av mig på CoD. Där David utvecklar en underbar strategi när han ser en fiende; kolla rakt ner i marken och hoppas på att Gud straffar fienden.

Tack för en hemskt rolig kväll dudes!

En iakttagelse …

… Att min kompis David Svensson som även nämns i förra inlägget (nej, jag har varken några sexuella tankar om killen eller är hemligt kär i honom Petter) skriver som en jävla ko vid datorn. Denna iakttagelse baseras på mina studier av hur han skriver på sajten www.bilddagboken.se. Mina teorier är att han är riktigt lat och orkar inte skriva ett fullt förståligt språk eller att när han kommer hem så konsumerar han farliga-för-hälsan mängder av etanol som just bidrar med att han skriver som en ko. En annan teori är att han röker på som bara den, levande skorssten. När jag nu sitter och skriver detta kom en tredje teori upp i huvudet på mig; jo, att lefties saknar förmågan att skriva på en dator. Men hur trovärdigt är det igentligen? Aja, man får fråga på ett lite diskret vis. Nedan följer några exempel:

lasse får väll kalla förtter och och (förtter och och?)

Kim är ju dn enda av svenskarna som tat ett ordenteligt (okej, latmask David. Men vad fan? Ordenteligt? Vi lever på 2000-talet! Inte några århundraden tillbaka.)

Något annat som jag observerat är att min katt Rufus slukar i sig mat som aldrig förr! Man kan tro att stackaren blivit traumatiserad efter att han hade sprungit bort och frusit hela natten. Bara man lyfter mat-påsen så kommer jag flygande till matskålen och slukar allt inom någon minut. Vilket bara för någon vecka tog 3-5 timmar. Håller han på och växer? Eller är han bara glupsk?

Cyklar

Denna historia är något så hemsk, så förödande, så plågsam att jag måste varna känsliga läsare. För att ni ordentligt ska sättas in i historian måste jag ta med lite bakgrund.
Som ni väl känner till så brukar jag cykla till min skolan och det tar en kvart, plus minus 5 minuter. David (socialisten, kommunisten, bögen i klassen) och brukar bli rätt våldsamma mot varandra. Vi har känt varandra rätt länge, 6-7 år. Så det är inte så att vi blir förbannade på varandra utan det är ett sätt att bli av med aggressionerna. Väskor har gått sönder och kläder blivit rivna. We have fun helt enkelt. Men under senare tid har våra aggressioner riktats mot cyklarna. Vi kastar den andras cykel, stampar på dem och skriker på dem stackars cyklarna. Så, nog med bakgrund!

Den horribla delen börjar nu. Det brukar bli värre ju fler människor som involveras i en aktivitet. Det började på en tisdag. Den värsta dagen av alla för min del. Sex lektioner, börjar åtta och slutar 1800. Just den dagen råkade det regna. Jag kommer ut, hungrig, trött och smått arg. Vad ser jag då? Jo, att mina däck var luftade! Oooooooooh fy bubblan vad jag blir förbannad. Jag vill slita sönder dem som gjort det. Jag ville kasta cykeln rakt i nyllet på dem. Jag vill bara WRAAAAAAAAAAARGHRGHR MOTHERFUCKERS!!!! Hursomhelst så lugnar jag ner mig och jag får gå i regnet till närmsta pump. Rrrrrrrrrh! Självklart så börjar jag tänka, tänka ut en hemsk men så härligt elak plan att hämnas. Så  veckorna går och fler människor blandas in. Men principen är densamma. Någon gör något mot någon, för att sedan hämnas.
Man får inte göra något utan någon som helst orsak och inte heller ta sönder cykeln. Så lyder reglerna.

Det är en vacker solig dag, skoldagen har just avslutats och jag är på väg ut till cykeln. Jag ser att Felix och Ludvig håller på att hänga på kommunistens cykel på trädet. Jag börjar garva som bara den. samtidigt som jag försöker få ur mig orden:

Hahahaha… Fan håller ni på … hahahaha … med igentligen? Hahaha… Vad elakt!

Jag tar och tittar upp mot trädet. Jag blir paralyserad, chockad, förvirrad. Vad. I. Guds. Namn. Är. Det?  Där står jag och skrattar åt Davids cykel samtidigt som min är UPPE I DET FÖRBANNADE TRÄDHELVETET! HUR FAN HAMNADE SKITEN DÄR!?

ERA JÄVLA SVIN! FAN HAR NI GJORT MED MIN CYKEL? BÖGHELVETEN, JAG HATAR ER. TA NER DEN NU! NUUUUU JÄVLAR SKA DU FÅ SE PÅ SMISK DIN LILLA RÅTTA!!!!!

Det är några av dem sakerna som spontant gled ur munnen min. Detta hade gått över gränsen, detta tolereras inte. Nästa dag packade jag ner skiftnyckeln i väskan för att kräva min hämnd. Denna hämnd blev ljuv som det sötaste sockret. Reaktion på snubben var priceless då jag kom med hans framdäck och knackade på fönstret i cafeterian. Boys will be boys, or am I wrong?

Rufus

Det har varit en jobbig natt. Igår släppte jag lille Rufus iväg på ett äventur. Jo, denna gång utan något koppel. Det var igår kl. 15.00. Jag väntade och väntade. Klockan blev mycket och snart var det midnatt men ingen Rufus i hemmet. Jag hade gått ut och letat två gånger innan. Jag blev orolig, det var trots allt minusgrader ute. Skulle han klara av natten i kylan? Ja, tänkte jag. Han är ju en predator. Dock så var jag osäker. Jag bestämde mig för att sova till slut och hoppades att en liten katt skulle vakna bredvid mig.

Natten gick och jag vaknade till slut. Jag drömde om att han hade varit där. Men icke! Dumma katt som springer iväg hela natten. Jag vaknade tidigt för att gå ut och leta igen. Efter att nästan ha fullföljt min runda som jag gick igår ringer det. Det är någon som har hittat lille Rufus, tydligen hade han lagt sig vid deras trapp-uppgång. Jag skyndar mig dit samtidigt som min glädje återvänder.

Där är han! 

Tänker jag när jag går förbi huset som kvinnan i telefonen beskrev, ett gul hus med sannerligen en väldigt trevlig trappa, nästan så att man förstår lille Rufus. Där sitter han, på bordet. Jag plingar på och där kommer dem, hon som ringde med honom i famnen. Jag tackar henne och önskar henne en trevlig dag, tar Rufus och går hemmåt. Väl framme ringer jag moder som har oroat sig något sjukt mycket. Så nu sitter vi här. Om 5 minuter ska jag till skolan och kl. 1300 kommer moder hem igen från England. Och han ligger i sängen i sängen och vilar. Som om ingenting hade hänt.

CoD4

Call of Duty 4 var inget spel jag riktigt såg fram emot. Kanske berodde det inte på själva spelet utan att jag hade ingen budget att köpa spelet för. Tills en dag då jag blir upplyst om den stora sanningen. EBGames, byt in två spel och få CoD4 för 100:-. En underbar deal tänkte jag men jag visste att det måste finnas några spel som inte ingår i denna deal så jag ringde in till EBGames i Lund och frågade. När han var klar med att rabbla upp listan stod jag med ett stort fånigt leende och tänkte:

Yes! Byta in PGR3 och Shadowrun som jag både spenderat 250kr på! Deal of the fuckin’ day baby.

Dagarna börjar närma sig releasen och jag hamnar i samma game som Jason och några andra och på något sätt hamnar vi i en diskussion om just det erbjudandet. Just då dyker det upp något som får mitt hjärta att stanna i några sekunder. Jason:

Det gällde väl bara om man förhandsbokar?

FAN FAN FAN FAN!

Tänkte jag, då jag inte hade förhandsbokat skiten utan bara frågat om man kunde göra det. Jag får extremt mycket med ångest. Tankar om vilken idiot jag är som inte åkte dit och förhandsbokade innan börjar flyga runt i huvudet. För nu var det för sent. Klockan var 2300. Nej nej nej, så här enkelt ger sig inte ryssar. Vi tar till med språket och dramatisering för att få det vi vill ha! Så nästa morgon packar jag ner Shadowrun och PGR3 i väskan, tar en hundralapp med mig och beger mig till skolan. Första lektion flyger förbi snabbt och vi har en längre rast vid tio-tiden. Jag kliver ombord på min P.I.M.P-bike0 och racar till Nova Lund. Jag kommer dit och blir mött av 3-4 nördar som står vid dörren (som är fortfarande stängd) som förmodligen är här av samma orsak som mig själv.

Dörrarna öppnas och jag tar raska steg om EBGames för att vara först, för att få mer tid till att fjäska till mig spelet. Och lyckas det? Såklart. Jag är ju The Man Almighty! Sedan är det tillbaka till skolan och vara med på resten av skolan innan det är game-time.

Nu lite om spelet. Självklart älskar jag det. Grafiken är helt underbar. Ljussättningen är bara fantastisk. Under öppningsscenen råkar min underkäke glida ner och saliv börja rinna nedför kinderna, så snyggt är det! Och kontrollen är helt fantastisk, Halo: släng dig i väggen! Spelkänslan är lika underbar som alla andra delarna. Nu kommer vi till den delen som imponerade mig mest, jo story-mode. CoD har aldrig riktigt varit ett story spel, dvs att man lirar det för storyns skull. Men det har Infinity ändrat på minsann.

*SPOILER*

Jag blir överaskad, på ett positivt sätt,  när spelet personifierar spelets karaktärer så att vi ”binds” till dem som vi inte gjort innan. Att vi sedan får se dem avlida mitt framför ögonen på en smärtar. Det vrider till i magen på mig som bara story-tunga spel gjort innan. Man får uppleva en mans sista minuter, man får styra över honom för att kunna gå runt och se alla lik och ödeläggelsen omkring en. Så har CoD aldrig varit innan. Inte på så sätt. Jag älskar varje sekund av storyn. Den är perfa.

*/SPOILER*

That’s all for now folks’

Joystick 2.0

Hmm, ja lite sent är det att blogga om det. Men det känns som om det måste göras ändå. Som ni vet är Joystick, eller var, världens största spelmusikskonsert som var under 2006. 17 000 kom och det är fan inte illa.
Hursom helst så bestämde jag mig för att gå dit, med min moder. Så runt klockan sju tog vi bilen och stack till Malmö. När vi väl var framme vid konserthuset parkerade vi… eh, vem bryr sig om detaljer? Kort sagt, vi kom in, köpte biljetter och undersökte lokalen. Man hade satt upp diverse spelmaskiner som representerade varsin tidsepok. Man hade även dragit upp en duk och där man kunde med sin kära vän eller sin bittra okända fiende duellera i Guitar Hero.
Nu, äntligen ringer det. Jag och mamma hittar till vart vi ska gå in och ställer oss i kö. I kön får jag en iblick i hur det ser ut i salongen. Det är blått. Mer korrekt: salen blir upplyst av blå ljus. Öh, blå laser ljus, typ. Vi går in, sätter oss och väntar… Men jävlar tänker jag efter att alla slagit sig ner och ljuset har vridits ner ett steg. Där kommer ju Orvar som gör gamla hederliga ljud från spelet Pong.

Ping. Pong. Ping. Pong

Ni fattar.
Han ger oss en introduktion och välkomnar in dirigenten som sedan drar igång kvällens händelse. Det börjar med Killzone – Helghast March. Ett stycke som jag inte hade några förväntningar alls på. Men gud vad fel jag hade. Det vred till i magen när kören började sjunga. Så aggressivt men så ändå vackert. Det aggressiva går över till något fridfullt och fantastiskt. Det kommer att bli favoritlåten under hela föreställningen. Lyssna på den om ni kan. Andra höjdpunkter var Halo (duh), FF, Bioshock och Suikoden. It sure brought back memories. Visst något var känslosamt. Jag menar hör man något som man kan relatera till i ett spel när man själv satt och spelade dem några år sedan, blir man glad inombords. Jag är för evigt tacksam till att jag orkade bry mig att komma till detta då det var spektakulärt, fantastiskt. Tack Orvar för en härlig kväll. Tack mamma för att du följde med och uppskattade det.

That’s all folks’

Rödbetor, upphov till ångest?

Det kommer som en absolut shock! Man tror att man har inre blödningar i prostatan, njurarna eller urinblåsan när man urinerar. Eller när man lägger en kabel så tror man att man har fått allvarliga fel i systemet. Kanske till och med multipelorgansvikt. Det vrider om i magen rejält när man tänker vad fan det är för fel på en, varför ens skit är lila och urinet är rosa. Man börjar oroa sig och tänker:

Jag är för uuuuuung för att dö!

Men vänta nu, man tänker tillbaka lite. Vad man har gjort dem senaste dagarna. Kanske är det något fel på ens föda? Men då slår det en, som en självklar sak och magen vrids tillbaka långsamt men säkert till sitt ursprungliga tillstånd. Man skrattar för sig själv och tänker:

Just fan, jag käkade ju grymt mycket rödbetor igår ju!

Onödig ångest? Ja, som fan. Oh well, nog om rödbetor. Dem senaste timmarna har jag räknat matte, 3 sidor har jag räknat och nu är jag mentalt uttömd. Jag vill sova… Jag tittar till höger om mig och ser att lille Rufus vänstrar med mig. Tre dagar i rad nu. Är hans kärlek med moder avslutad? Eller har han bara en ”Mitya-period”? Remains to see. Jag kan avslöja att jag är grymt arg på NHL. Det går inte att spela mot datorn. Björn dominerar över mig. Idag vann han 2-1 (i mather då). Vi får se vad det blir imorgon.

Nu sitter jag och tänker tillbaka, tillbaka till tiden då Gears of War var det coolaste spelet och alla vi friends var samlade. Varje kväll kickade vi igång game efter game. Vi skrek, skrattade och pratade strunt. Elin, Quincy, Alexis, Jason, Cribba, Mats och jag. Ah härliga tider, innan buggarna tog över. Innan vi splittrades mer eller mindre. Visst, jag träffar både Mats och Q. Spelar med Jason ibland. Men inte som innan.

Jag avslutar med en bild på katten. Han har växt.

Tandborstar och baksmällor

Hej

I ett försök att börja blogga mer och försöka att blogga mer än Elin då jag ska bevisa att jag är den bättre bloggaren även om det är en ren omöjlighet. Nu var det igår som jag började skriva på det här inlägget och jag är inte bakis längre (tack gode gud) där jag även tänkte skriva ca. en halv sida om hur uselt jag mår och alla konsekvenser som kommer med sprit. Men nu gör jag det inte.

Däremot tänkte jag berätta om att jag faktiskt har en rosa tandborste som jag faktiskt använder. Hur det kan komma sig är lite roligt, i varje fall nu när jag tänker på det. Det var en gång en trött liten ryss som sent under natten (läs: 3 på natten) bestämmer sig för att byta tandborste. Detta plötsliga beslut grundar sig på att hans gamla tandborste såg ut som om den varit använd för att göra rent toaletter och luktade för jävligt. Hur som helst så beger sig ryssen ner för trapporna för att införskaffa ett nytt verktyg för att rengöra sin käft för att på något sätt hålla uppe munhygienen (om det är nu möjligt). Han går in i rummet där vårt lilla stash med droger befinner sig och letar fram tandborstarna och tänker:

”Fan, dilemma! Gul eller blå. Svårt val… Aja, får väl ta gul eftersom moder har blå.”

Tandborsten får genomgå en inspektion innan den godkänns. Glad med sitt beslut går ryssen tillbaka till sitt rum för att sedan skynda sig till badrummet där han ivrigt blöter tandborsten och tillsätter en klick tandkräm. Vad som händer sedan kan ni räkna ut, jo han borstar tänderna, duh! Morgonen därpå är det dags igen att ta tag i borsten och utföra arbetet aka borsta tänderna. Men, vad är detta? VAD FAN ÄR DETTA FÖR SKIT?! VARFÖR HAR MIN GULA TANDBORSTE BLIVIT ROSA?!?!? Alltså seriöst? Vad är detta? Hur kunde något som varit gult bli rosa under en natt? Eller var det den blåtonade förpackningens fel som gjorde så att färgen var så misvisande som den var? Besviken är man nu efteråt men jag börjar bli van. Det känns feminint, så fel, så ickemanligt. Jag blir ledsen av tanken.

Värdigt ämne

Som ni märkt har jag inte bloggat på en evighet (hmm, dem flesta bloggarna brukar nu börja med den frasen, fan då) och det beror helt enkelt på att jag inte haft något vettigt att skriva om.

Nu är det lov för min del och jag sitter hemma och gör absolut ingenting, well, nästan då. Jag har bytt till Ubuntu vilket är väldigt fräscht och nytt. Får se om jag klarar av att vara Windows-free. Ska försöka… Idag har jag sett slutet på en trilogi. Nu tänker ni: vilken trilogi menar han? Jo, Bourne trilogin! Såg den med moder idag. Och jag kan inget annat än att säga: vilken film! Ett underbart slut på en fantastisk serie som har hållit hög standard hela vägen igenom. Filmen sög in en direkt och vägrade släppa taget om en. Matt Damon är lika häftig och imponerar lika mycket som han gjort i tidigare filmer. Jag rekommenderar er att se den, woohoo!