Jag valde kursen astronomi och kan nu säga er att jag är väldigt glad över det beslutet. Även om läraren kunde bytas ut mot en mindre dramatisk sådan. Nu sitter jag och läser till provet som är imorgon. Detta är ett av dem kortare blogg-inläggen som jag kommer göra/gjort. Jag ville bara visa upp lite bilder på galaxer, in all their glory.
Malströmsgalaxen
Eller denna stavspiralsgalaxen?
Nu har jag bytt till wordpress! Varför? Jo, bättre funktioner, statistik och annat smått å trevligt. Men det är bara en småsak enligt mig. Det viktiga är innehållet, right?
Idag har det inte hänt något alls. Förutom biologin och kemin som är alltid så spännande. Hamburgare till lunch (tack gode Gud!) var rätt nice. Stötte på Camilla i matsalen för att få min dagliga dos av kramande. Party senare ikväll. D-dag imorgon trots allt. Spelade lite Forza för att öva lite inför Qs totala utklassning. You’re goin’ down bro’! Det summerar dagen ganska bra. Slut.
Haha, nej nej som vanligt lyckas jag skämma ut mig på ett eller annat sätt. Denna gången hände det på Kemin då vi kollade på film. Filmen i sig är väldigt komisk med underbara karaktärer i den, kemin (höhö fyndigt!) mellan dem är så strålande. Men ja, där sitter vi och kollar på film, plötsligt känner jag att det skaver nere i byxorna. Smart som jag är tar jag tillfället i akt nu när det är både mörkt och alla koncentrerar sig på filmen och kör ner hela handen innanför jeansen för att rätta till paketet (okej, nu var det bara mina underkläder som skavde men det låter så mycket bättre att säga paket!) och snabbt ut igen. ”Phew!” tänker jag nu då mitt verkliga paket ligger så mycket bättre och ser min omkrig, för att kolla läget. När jag vänder mig till höger får jag syn på Andreas helt chockade blick. Helvete, tänker jag för mig själv. Dags att rädda läget på ett snygg sätt. Så jag förklarar att mina kallingar satt fel helt enkelt och att han som kille borde ha förståelse för det. Självklart emellan allt detta skrattade jag sönder magen, började gråta etc.
Sedan jag började i NV1C (nu NV2C höhö) har en del skumma disskussioner uppståt. Eller jag förmodar att liknande samtalsämnen inte varit tänkbara inom killarnas krets. Exempel: vilken hand man drar i ormen med, om man hade några planer på att bli tagen i röven i framtiden.
Dagens diskuss hade inget med varken sex eller porr att göra. Utan det var droger (vilka ideer jag kommer med, varför inte bidra med något positivt för en gångs skull?) och hur kul det skulle vara om en klasskompis skulle komma på en lektion när dennas sinnestillstånd kan bäst beskrivas som ”frånvarande”. Givetvis uppstod genast spekulationer om vilka hade någon gång testat droger och vem var den mest lämpliga personen för vårat uppsåt.
Allt detta påminde mig om den tiden på högstadiet då vi hade några killar i klassen som rökte på och kom till lektionen höga som hus.
-Mitya, du, vart fan är jag någonstans och vem är hon där?
Detta är vad han sade första gången han kom till en lektion då han hade rökt på. Jag tror att det var min bästa biologilektion någonsin. Jag garvade tills tårarna sputade ur ögat på mig. Så pass var det. Nostalgi… Jag saknar högstadiet just för allt fucked up skit som hände där. I vilken skola annars kastar man en grishjärta (som man ska dissikera) rakt på läraren? Var annars får man säga saker på arabiska för vilka man sedan blir slagen för, för att man precis sagt att någons syster/bror/mamma/släkt var en hora/slampa/transvestit. Notera nu att om man inte sade något fick man ett slag med. Eller det jag bäst kommer ihåg, när jag fick leka gud och straffa en neger som varit olydig genom en så fin sittande bitch-slap. Now don’t get me wrong, jag älskade min tid på Fäladsgården även om det blev lite jobbigt ibland. Det är en upplevelse som nu får mig att tänka tillbaka och skratta så mycket att jag praktiskt taget dör varje gång.
Detta är en otroligt hysteriskt, underbart rolig hemsida som en ung man håller uppe. Det handlar om hans upplevelser i det smått mystiska landet Japan där han jobbar som en engelsklärare. Jag har suttit nu i några minuter och dör av skratt, så pass jag nu gnuggar magen och torkar bort tårarna från ansiktet. För att få en liten inblick i hur roligt det faktiskt är så tänker jag sätta in en liten snutt från sidan.
”But considering I get American condoms sent from home by Mom, I guess the reverse is possible for Japanese guys. ”What is this, a condom or a trash bag? Is this for horses? I need a better fitting condom.” And thanks to our site, Mr. Tanaka doesn’t have to make any embarrassing phone calls to Mom.
So there I am at my desk, with a catalog spread open to the condom page. This 50-year old Japanese lady walks by my desk, and casually asks what I’m doing. I say ”Oh, just translating,” but given how she’s Japanese, she’s almost obligated to look over my shoulder. Seriously, being Japanese means a lot of bowing, apologizing, and looking over people’s shoulders apparently. She does just that, and sees my catalog open to the condom page. Now, of all the things she could have possibly said here, what she did say was the one thing I couldn’t have possibly expected–”ah, hisashiburi.”
”Hisashiburi” is Japanese for ”it’s been a long time.”
Detta är en dag som får mig vilja att krypa ihop i fosterställning och stanna hemma. För att lite mer än tio timmar i skolan är inte kul. Det sliter på mig mer än vad jag trodde att det skulle. Min hjärna växlar in neutral och stannar där, för att citera mig själv: ”Jag är som en jävla hjärndöd zombie”. Inga mellanmål fick jag då jag är i en liten pengakris. Inte hålor som brukar rädda dagen. It’s hell.
För att tala om något annat så ville jag meddela er om att jag skaffat Facebook, äntligen ja. Jag har inte hunnit pilla i min profil något än men det kommer så småningom. Lite trevligt är att jag genast blev kompis med Elin. Hur hon lyckades med det är bortom min tankegång med tanke på att hon skickade inviten till en annan address (tror jag…).
Jag lyckades även läsa igenom Elins blogg, den mer allvarliga om svenskarnas mentalitet. En verklig tankeställare. Tar vi livet för givet? Och kan Japanerna finna en inre frid när dem vet att döden kan lura bakom hörnet … Svåra frågor det. Något värt att tänka över. Nu när vi ändå talar om räddslan för döden måste jag erkänna att jag är lika rädd varje gång moder lämnar mig när vi är Moskva. Jag är inte rädd för att något ska hända mig, nej nej. Jag fruktar att något kan hända henne, själva tanken får mig att bli skräckslagen.
Hmm, enough.
Förresten Elin, jag talar nog för alla när jag säger att vi saknar dig.
