Utmaning!

Cribba, du har tagit min oskuld. Jag har alltid ansett att listor är verkligen samhällets fiende, det är ju så hemskt som det bara kan bli. Det är detta som förstör vår fina värld! Men ändå så sitter jag här och ska göra en. Men som tur är det en liten jävel. Men jag kan fortfarande inte låta bli att hata Cribbish bara lite.

Here goes brothers and sisters!

5 sanningar, eller? (tror jag, har jag rätt?)

1. … hmm … Skulle detta vara något som ingen vet? Jag är rädd för hundar. Jag blev biten i pungen när jag var så där 7 år när detta skedde.

2. Jag föredrar drama före action. Filmvis då.

3. Jag började gråta när FFX tog slut. Ja, this will bite me back.

Jag vill inte göra detta för personligt!

4. Mitt självförtoende är lite så där. Det börjar dock bli lite bättre med det.

5. … Last one now, huh? Jag har varit emo.

Hahaha åh gud. Jag väljer även att inte plåga fler människor med denna lista.

/D-dawg

Humper man!

Inget fancy utan bara en iaktagelse när jag var påväg till och från tennisbanan.

Men vad fan är detta nu?! Nu kom ju en flugjävel som ska störa …

Som sagt. Vi åker med bilen upp till Highland park som har en av de bästa banorna i stan efter vad jag fått uppleva (kan man säga så?).  Halvvägs kör vi upp till en vägkorsning. Den såg ut på följande sätt: till vänster är det en stor väg, till höger delas den upp i två mindre. Mellan dessa två mindre vägar står det någon slags upphöjning som ska skilja på dessa vägar. Där, på en sådan, står en svart man och tittar ut längs vägen samtidigt som han aktivt juckar med höfterna. Jaja, tänker jag och vi åker vidare.

2 timmar senare och vi kör samma väg. Denna gång får jag syn på en polisbil som har stannat mitt på vägen. Jag låter hjärnan tänka lite och kommer fan på att just här stod ju han! Men ser man på! HAN STÅR FORTFARANDE DÄR Å JUCKAR. Den ända som har förändrats är vilket håll han tittar åt!

Nu undrar man givetvis varför? Versionen som direkt dök upp i huvudet är där han står och gör detta endast för att visa upp sina moves något i stil med Austin Powers är mindre troligt. ”OH YEAH BABY! CHECK ‘EM OUT!” Nej. Då verkar versionen att han flytt från något hem mycket mer trolig. Eller så var han så jävla borta i skallen från all sprit att han bestämde sig för att göra det jag nämnde först. Pinsamt eller synd om honom. Men roligt att se honom där, juckandes för sitt liv.

Haha jag orkar inte skriva mer och jag ska upp tidigt imorgon. Kl. 04 mer bestämt!

TV blir bara sämre och sämre …

Hooo! Idag är fantastisk dag. Vädret är perfekt. Inte för varmt, inte alls fuktig och luften svalkar skönt. Jag är så pass proppmätt att jag knappt kan stå upp utan att gunga fram och tillbaka och dessutom ser jag grymt sömnig ut.

Jag har kallat denna dag för komplimang dagen. Orsaken är rätt självklar. Jag har fått några, ja, bara några komplimanger idag. Men om en sak: kläder! Jag måste verklligen ha fått in en jackpot när det gäller vad att ta på sig. Den första var till mina shorts när jag åt lunch. Det var buffe, därav min mätthet. Den andra kom lite suspekt, lite oanande kom den! Jag är påväg från biblioteket, sur och förbannad (varför får ni veta någon annan gång) och går förbi en helt vanlig kille. När jag väl passerat hör jag honom säga lite tyst, som om för sig själv: ”Hey nice shirt there”. Jag vänder mig om osäker om vem det var riktat till. Efter några minuter bestämmer jag mig för att det verkligen till mig det var riktat. Woohoo!

Detta hade dock inget med TV att göra ..

Igår gick jag på bio. Hancock blev valet lite spontant. Black Knight var slutsålt (men jävlar den ska vi se nästa vecka på animax YEAH BABY!). Jag köper biljett och drar in mot salongen. Hoppas på att det finns några brudar som man kan snacka med men turen sviker mig än en gång … Går in, väljer en passande plats och slår mig ner.

Reklamen börjar rulla och det är nu som det kommer: Samurai Girl. Finn två fel just här. Jag kan hjälpa till. Orden samurai och girl borde aldrig kombineras i en titel och de passar överhuvudtaget inte ihop! Och varför i helvete väljer man girl istället för ord som: beast, woman, warrior?! Anyway så ser det för jävligt ut och vad du än gör se för guds skull inte detta när det kommer till ABS Family or something.

Nu till Hancock. Det. Var. Dåligt. Jag låter bli att använda mina favoritord som sämst, för jävligt och uselt. För så dåligt var det inte. Det var på gränsen.

Nu ska vi analysera det hela. En film som handlar om en superhero som super som en isolerad norrländning kan ju inte gå fel. Filmen börjar bra med just detta. Det är kul, jag sitter och skrattar röven av mig som resten av publiken gör. Men ungefär efter en halvtimma tar Hancock en dyster vändning. Det blir så dåligt så att jag vill börja gråta eller blunda och intala mig att detta är en dröm. Varför inte bara stå fast vid den originala ideen? Varför förstöra det med en så usel story? LIKE WTF MAN! Jag hade hellre sett en alkis som patetiskt försöker hjälpa människor och misslyckas gravt. Skådespelet var bra från en sida men sämre från en annan. Underhålls värdet var väl en  5 av 10. Slutsats: Se den inte.

Men ja … Jag antar att man inte alltid kan få som man vill.

R-a-a-a-afting!

Nästan natt nu och jag bestämmer mig för att ta tummen ur och skriva detta. Man får inte mycket tid över just denna helg att skriva ett inlägg!

I lördags bestämde vi oss för att bege oss ut med Lena, som bor här i huset med min far, för att dra ut och rafta (haha, fan jag vet inte vad det heter på svenska så vi använder rafta som verbformen). Detta då med hennes jobb kollegor som tydligen gör detta rätt ofta.

Dagen börjar med att jag och min syrra drar ut å jobbar som vanligt, cause cash is good. Vi jobbar och sliter till klockan slår 9. Då är det planerat att de ska komma och hämta oss. Jag tittar på klockan och ser att den är 9.10, just då ser jag Lena inspringandes och tjoar som bara den att vi måste röra på oss och detta pronto! Min syrra springer och fixar lönen medan jag fortfarande jobbar på. Varför? Jo för att jag inte riktigt hörde att vi skulle skynda oss. When it comes to it så springer jag fram och tillbaka och samlar ihop grejer, går på toa och köper plommon som jag lovat en kille. Nåväl, lite stressig start tänker jag. Vi möter Tim vid bilen som är vår guide, förare, klok man. Och inom några minuter befinner vi oss vid platsen där vi ska mötas. Bla bla, 2 timmars drive och vi är där.

Ohiopyle blev vår destination. Vi introduceras till alla andra och bytar om. På vägen till toaletten får jag en överblick av hur stället ser ut. Det enda som jag kommer att tänka på är att det är fantastiskt vackert här ute. I vattnet myllrar det av raftingbåtar som lär sig grunderna. Anyway, vi fixar hjälm, båt och allt det dära och beger oss ut i vattnet. Jag placeras i gruppen med Bryan, Patrice och en irländsk tös. En säkerhetsfilm visas och vi är redo att ro iväg. Det som händer härnäst är väl mycket detsamma. Man ska placera båten i linje med strömmen och ro för sitt moderland så det bara skriker om det. Det är just denna del som är den mest fartfyllda och adrenalinpumpande. Då jag är mest leet ramlade jag inte av båten en endaste gång, med mening haha! Ibland mellan zonerna kunde man hoppa in i det underbart svalkande och uppfräschande vattnet för att sedan be någon dra upp en i armarna tillbaka till moderskeppet. Några roliga moment var när alla skrek olika order till varandra vilket slutade med att vi fastnade i en sten och de olika stenarna som; Lunch Rock, Jumping Rock, Rock of Doom. Man fattar vilken sten som gjorde vad.

Nu hade fyra timmar passerat! Lite väl för snabbt tyckte jag då jag kunde hålla på minst fyra till. Hur kul som helst när man ser hur de framför en fastnar i en sten eller tar en fegisväg därifrån. Eller när man fastnar alla klagar på varandra. Jag hade det grymt kul där ute och kan rekommendera det starkt till alla andra! Synd att jag inte kunde ta bilder på evenemanget då kameran skulle dö bort och båten skulle ha vällt då jag inte var med å paddlade. Men några bilder tog jag allt!

Lite quotes:
”Hey Patrice, isn’t Lunch Rock your favourite?” (Patrice är något kraftig)

”Caren don’t fall into the water.”
”Yeah because Irish people sink”

Resurrection

Phew … Det var ett tag sedan jag skrev något här. Eller skrev något överhuvudtaget. Men nu, nu känner jag att jag är mogen nog till att göra det. Dels för att jag nu har jag tid till att göra det och för att det är en dag då hettan är för mycket.

Det jag tänkte skriva om har jag fullständigt glömt måste jag erkänna. Jag tänkte ut en underbar bloggide igår som jag nu helt glömt bort. Tragiskt. Så nu tänkte jag bara dela med mig lite upplevelser och bilder härifrån. Inte så rikt på innehåll då min far lutar åt det tråkiga och vill inte och ta mig och min syster runt dit vi vill. Hmm, kanske kommer jag på min briljanta ide under bloggens gång.

Oh well, vi får helt enkelt köra på! Men vart ska man börja? Känns trist att dra allt på en gång så ja … Jag har varit ute å fiskat som förra året. Vi fångade ännu mer fisk än vad vi gjorde i floj. Totalt fick vi upp 6 fiskar. Allt på en 15kg. Mycket att dra med sig hem. Saint Joseph var lika underbart nu som då. Soligt, och skönt var det. Att bada i en sjö istället för havet är en känsla som knappast går att beskriva. Kallsup, äckligt saltigt hår efteråt, allt detta slipper man! Istället känner man sig fräsch efter ett dopp! Så, det var det med fiskandet.

En annan sak som är annorlunda för i år är att jag faktiskt jobbar här. Varje lördag går jag upp kl.4 på morgonen och drar ner till stan för att arbeta på en ”Farmers Market”. Detta får nog bli mitt riktiga sommarjobb och jag trivs! Får lite mer cash än vad min far gav mig för de saker jag gjorde här hemma hos honom.

Igår var vi ute och shoppade här nära på ett shoppingcenter. Jag lyckades införskaffa ett par vita converse – allt är ju så billigt ehe. Det var även här som jag fick inspiration till min text som jag glömde. Jag försöker med all min enorma hjärnkapacitet komma på det igen. Skitsamma! Idag skulle vi ha gått till en indier och ätit väldigt god mat antar jag. Men min syrra blev förgiftad och det blev nu inställt! Bah! På lördag är det raftingdag. Jag har aldrig gjort detta innan så det ska bli hur kul som helst. Lite rädd och nervös är man men vad fan! I am a man, a super man! Jag kommer att klara det gallant!

Jag har nu varit här i en månad, wtf tänker jag då. Vart har tiden försvunnit!? Jag har fortfarande inte gjort de saker som jag velat. Som att gå ner till stan och vandra runt där, plåta lite. Efter 5 besök har jag inte gjort detta än. Pinsamt! Känns som om man bara sitter inne och gör i princip inget på dagarna. Aja, ska försöka pressa på det de sista veckorna här.

Nu ska jag dra! Här kommer bilderna!

Vad är lychee?

Q ställde en fråga i sin blogg om vad lychee är för något. Jag vet inte om han har nu fått reda på det eller inte så jag tänkte visa upp vad denna frukt (ja, det är en frukt) ser ut som. Sammanträffande som det var när mamma kom hem med en påse med dessa godingar precis efter att jag sett inlägget.

Hursomhelst så börjar vi med att ta upp en och granska storleken och formen. Själva frukten är i ett hårt taggigt skal som är dessutom ett helvete att skala.

Vi börjar att skala skiten och ser att det är vitt innuti …

Okej efter ninjapillandet har jag nu lyckats få hela frukten skalad …

Sååå, fint va? Nu ska vi ta en liten tugga här och se hur det ser ut … 

Och nu var det klart.

Norge, Beitostölen

Dagen börjar med att … nej. Berättelsen börjar med att jag blir väckt runt … öh, minneslucka så vi säger på morgonen. Datumet är den första januari och jag har lyckats sova tre timmar denna natt.

Dagens första uppgift var att packa ner katten och transportera honom till min styvbror som bor nere i stan. Said n’ done. Det är även här som jag för första gången får se, eller känna hur min kropp mår efter Nyårsdagen. Och allt verkar funka prima. Huvudet är i normalt tillstånd, jag går relativt rakt och jag svamlar inte. Perfekt! Men men … vad är denna känsla jag känner långsamt krypande från det hål det sökt skydd i. Illamående, blä! Ägd än en gång med tanke på att jag har en 12 timmars biltur som väntar mig. Som tur var så gick allt över under resan då jag fick sova resten av de återstående timmarna.

Att vara tillbaka i Norge väckte gamla minnen till liv. Lägenheten som vi bodde i, staden, människorna. Hur som helst så var vi framme vid nio tiden. En trevlig liten stuga stod å väntade på oss. Som vanligt brukar vi alliera oss med andra från samma land och ha det trevligt. Stugan var hur mysig som helst. Med både en open fireplace och en bastu kändes det lyxigt. Vi hälsade på de som redan kommit dit och gick ut på en promenad för att undersöka backarna, priserna och liftarna för att sedan gå tillbaka och somna.

Dagen därpå inleddes med att man fick på sig skidkläderna och vi begav oss ut för att hyra både skidor och införskaffa skidpass (eller vad det nu heter på svenska). Och nu började äventyret. Som vanligt lyckades jag klanta till det. Istället för att åka upp till en barnbacke för lite uppvärmning samt för att minnas hur man nu gör när man står på två pinnar lyckades jag ta oss till Snowboardparken, ni vet den med alla trevliga hopp och sådant? Följden av detta var att mamma redan från dag ett var vettskrämd och förbannad på mig för att jag lyckades med detta.

Dagarna gick och min carving-teknik förbättrades för var dag som gick. Jag började till och med hoppa lite från små backar samt att jag begav mig från pisten för att testa lite. Hur roligt som helst. Jag hade inte riktigt skillsen för det från början vilket slutade med att jag som en galning körde igenom skiten för att sedan hoppa ut ur skogen och tillbaka på pisten och ramla. Detta avslutades med att jag låg i några minuter och skrattade högt samtidigt som ett fånigt leende ritades på mina läppar (kan man säga så?) och jag tänkte:

Igen, igen, igen! 

Det som jag anser var det coolaste var att jag lärde mig hur man åker baklänges! Samt hur man vänder från back till fram igen. Öh, om ni fattar. Detta summerar mer eller mindre vad jag gjorde på backarna. Med tanke på att de i sig var rätt tråkiga hade jag rätt kul. Nej förlåt, grymt kul hade jag.

En annan underhållande sak vi gjorde var att vi köpte sådana där saker som är gjorda utav plast som man sedan stoppar under gumpen för att glida i snön. Dessa tog vi med oss uppför backen på kvällen. Gick upp ca. 500m och sedan gled vi ner i grymt höga farter. Samtidigt som hela ansiktet blir konstant besprutat med snö när man försöker styra skiten. Jag har nog inte haft så kul på länge.

Sååå … detta var min berättelse. I söndags packade vi ihop, städade stugan och körde hem till lilla Lund.

Tillbaka till slasket aka Lund

Så, nu är jag tillbaka till Lund efter att ha varit i Norge och åkt skidor. Jag orkar inte berätta nu utan det kommer imorgon. Jag har även tänkt slänga upp ett par bilder. Men som sagt … Imorgon och inte en dag tidigare. Jag är grymt trött och det är skola imorgon.

MELLANDAGS REA!

Det är ett par underbara dagar då rean regerar över centrala Lund och alla andra platser där shopping är möjligt. Ett tillfälle att kunna köpa nästan dubbelt så mycket som man kunnat göra innan för samma summa pengar.

Den 26:e begav vi oss för att shoppa loss. Köpa lite kläder till mig och förhoppningsvis även skor. Hur gick det? Ganska lyckat må jag säga. Resultat kan ni se på bilden nedan.

Gott Nytt år på er!

PS. Idag kom både min T-Post tröja och Shure snäckorna, happy day! Weeeee

Gud måste hata mig …

Japp. Så är det eller så måste det vara för varför annars har jag blivit så ägd av Gud som jag blivit? Låt mig berätta varför jag känner så som jag gör, orsakerna till mitt fundamentala hat. Sedan min födelse har jag blivit ägd, från barnhemmet fick jag något vilket min mamma var tvungen att kurera och det länge. Guds vrede i form av sjukdomar har varit lika vanligt som att sätta på sig skorna för mig.

Simpla saker som att sätta på skärmen har slutat med mig, en fingertopp fattigare. Eller så funkar saker aldrig för mig. Det finns alltid en jävlig tvist som får allt att gå åt helvete vilket resulterar i att jag tvingas hålla på med (sätt in problem här) miljontals fler timmar än nödvändigt. Jag började dessutom prata sent men nu kan man inte få stop på mig vilket har satt mig i minst sagt för jävliga situationer. Saker kan flyga ur mig utan någon som helst åtanke.

Ett exempel: efter min underbara vistelse i HongKong fick jag mask i magen, något mindre trevligt problem som inte alls låter så djävulskt som det är. Jag har nog aldrig misshandlat min anal som jag gjort när jag fått mina tre (!!!!) återfall.
Ett annat är första dagen jag fick min BMX. Vad slutade det med? Jo, akuten och ett år senare ett hål i min muskel i magen. Något som alltid kommer att vara där. God’s tattoo if you so wish.
Något som hänt mer nyligen: en vecka sedan befann jag mig i skolan, utanför gymnastikhallen mer precist. Något får mig att vilja gå in i gymnastikhallen (han planterar tankar i huvudet på mig) så jag tar tag i dörren och sliter upp den. Problemet? Min tå var i vägen. Jag kan säga er att den dörren är tag mig tusan inget lätt jävel. Resultatet? En blodig tå. Hur som helst var detta en vecka sedan och idag gör sig tån påmind. Vad som händer är att jag som håller upp soppåsen (som ligger i en platsbehållare som är avtagbar, ibland när man tar ut påsen kan den följa med) så att mamma ska kunna slänga rester som ligger i en kastrull. Just när den sista biten glider ner i påsen råkar plastbehållaren glida av och var hamnar det? Japp, på min tå. Ägd, igen.
Nu till det sista exemplet. I vårt hus var vi ett rum där vi förvarar väskor, påsar med sorterbart skräp, papper och konserver. Konserverna ligger på någon slags hylla av trå. En dag går jag in dit i hopp om att hitta den rätta bland 20 stycken andra. Jag lyckas hitta burken som befinner sig typ på botten. Så jag börjar rota bland alla. Som vanligt bevakar Gud mig med X-ray vision. Vad som händer sen kan ni gissa. En burk trillar ner på min tå, notera dock att det är den största och tyngsta JÄVLA BURKHELVETET I HÖGEN! Burken krossar min tå totalt och jag är på gränsen till att börja gråta av ren smärta.

Nu till slutsatsen … En följd av att allt skiter sig för mig är att jag inte litar på att något ska funka och  jag är skeptisk till många saker här i livet. Givetvis finns det människor som har det grymt sämre än mig. Men detta är min blogg och ja … Ja … Öh, den är i vilket fall min. Gud verkar hata mig utan någon som helst orsak och jag hatar honom tillbaka.

***

Idag har jag varit flitig och städat. Dammsugit faktiskt. Att jag gjort det på en lördag är något som man inte ofta får vittna. Till en viss grad kan jag tycka att dammsugning är något roligt eller spännande. Man får ju för fan leka gud! Gud över småsaker iaf …

Each decision has as concequence … Each move with the stick can lead to surprises … To suck it, or to spare the poor soul

Ungefär så kunde nästa catch phrase till den senaste Blockbustern vara. I mitt fall brukar jag skita i vad som åker in i sugarN. För det mesta är jag för lat för att plocka upp objektet som annars kommer offras till Sugargudarna.

***

Ibland får jag problem med mitt liv. Känslomässiga problem som måste lösas. Förvirring, tolkning av saker och advice. Allt sådant brukar lösas tack vare en person. Denna person är Elin. Hon är ju trots allt av det feminina könet och förstår kvinnor mer än jag gör. Jag har inte känt Elin så länge, ett år sedan jag först träffade Q & E. Men jag litar på de två mer än dem flesta i mitt krets av bekanta. Utan Elins hjälp känner jag mig lite som en liten firre som slängts på land och sprattlar hjälplöst. Problemet nu är att Elin nu är i Japan och studar rumpan av sig. Nu kan inte jag prata av mig med henne lite mer normalt. Men nu är det högtid att göra nu när det är lov! Så Elin, var beredd!

… och Elin, tack för att du lyssnat på mig.